Arkivet

7 januari

Medlemsmöte. ”Musiksnillen spekulerar”. Patrik Ringborg och Tobias Ringborg samtalade med Anders Wikström om Stenhammars första symfoni med anledning av att Patrik Ringborg dirigerar Stenhammars symfoni den 9 januari i Göteborg och Tobias Ringborg dirigerar symfonin i Linköping och Norrköping den 14 respektive 15 februari. Neeme Järvi-rummet, Göteborgs konserthuset.

20 januari

Konsert med anledning av att Lilla Parnassen fyller 90 år. Konsert med Tobias Ringborg (violin) och Helena Sul (piano). Verk som framfördes: Bach/Kreisler: Partita i E-dur. Fauré: Sonat i A-dur för violin och piano. Stenhammar: Tre fantasier för piano opus 11. Maier-Röntgen: Sonat för piano och violin i h-moll. Samarbete med Lilla Parnassen (huvudarrangör) och Göteborgs Kammarmusikförening.

7 februari

Konsert med musik av Wilhelm Stenhammar och Per Ulrik Stenhammar. Magnus Wassenius (dirigent, violin, dragspel, Högsbo Vokalensemble (kör), Helena Sul (piano), och Ola Löfgren (sång). Flatåskyrkan, Göteborg.

Verk som framfördes: Av Wilhelm Stenhammar: ”Medborgarsång” (kör), ”I Serrailets Have”, ”Sverige”, ”Vårnatt” (kör, piano). ”Fylgia”, ”Jungfru blond och jungfru Brunett”, ”Adagio” (sång, piano). Ur Tre fantasier för piano (piano). Ur Två sentimentala romanser (violin). ”Klockan” (sång, dragspel). Av Per Ulrik Stenhammar: Ur ”Det är min väns röst” Psalm 168 (kör). ”Angelika” (sång, dragspel).

Årsmöte i Flatåskyrkan. Omval av medlemmar i styrelsen: Anders Wikström, Anne Johansson, Anders Carlsson, Dan Olsson, och Bodil Sporsén. Flatåskyrkan, Göteborg.

19 februari

Medlemsmöte. ”Musiksnillen spekulerar”. Finn Rosengren berättade om sitt arbete med att ta fram en kritisk utgåva av partituret till Stenhammars andra symfoni som en del av Levande musikarv. Anders Wikström spelade upp och kommenterade olika inspelningar av symfonin. Viktor Rydbergsalen.

4 november

Medlemsmöte. Exklusivt möte med Maestro Herbert Blomstedt. Herbert Blomstedt berättade och intervjuades av Sture Carlsson (GSV, Göteborgs Symfonikers Vänner). Samarrangemang med GSV, Göteborgs Symfonikers Vänner. Stenhammarsalen.

7 februari

Konsert med musik av Wilhelm Stenhammar och Per Ulrik Stenhammar. Magnus Wassenius (dirigent, violin). Helen Sällfors (piano). Högsbo Vokalensemble. Magnus Wassenius berättade om Augusta Pettersson, Magnus’ mormors moster, som var ”alltiallo” hos Wilhelm och Helga Stenhammar. Majornakyrkan, Chapmans torg, Göteborg.

Verk som framfördes: Av Wilhelm Stenhammar: Tre små klaverstycken (nr 1). Vårnatt. Mellanspel ur Sången (arrangerat av Otto Olsson för orgel, framfört på piano). Herre, lär mig dock. I Seraillets Have. Romans nr 1 A-dur. Norrland. Ur Tre fantasier. Medborgarsång. Romans nr 2 F-moll. Sverige. Av Per Ulrik Stenhammar: Morgonsång. Här är din brud.

7 februari

Årsmöte. Anne Johansson valdes till ny kassör i Stenhammarsällskapet. Omval av: Gunilla Flinck, Caj Strandberg, Helena Sul. Utgick ur styrelsen: Anna Hussfelt (tidigare kassör). Majornakyrkan efter konserten.

2 april

Konsert med musik av Wilhelm Stenhammar. Mats Lidström (cello). Helena Sul (piano). Verk som framfördes: Arrangerade för cello av Lidström: Två stycken ur Sensommarnätter nr 1 och 5. Adagio nr 5. Romans från Pianosonaten, långsamma satsen. Uruppförande i Göteborg: Ofullbordad cellosonat, första satsen, 1909. Lutherska Missionskyrkan, Göteborg. Konserten recenserades av Martin Nyström i Dagens Nyheter den 3 april 2024.

25 oktober

Medlemsmöte. Besök på Tornhuset i Gårda. Del 1: Barbro Ekström Jodal, boende vid bostadsrättsföreningen Tornhuset, berättade om tillkomsten av Stenhammars melodier till klockorna i klocktornet vid Tornhuset. De deltagande lyssnade på en av de tre melodierna när de spelades från klocktornet. Del 2: Olle Edström, professor emeritus i musikvetenskap, berättade om Stenhammars kantat till Göteborgsutställningen och om utställningen.

20 november

Medlemsmöte. Besök vid Stenhammars grav på Mariebergskyrkogården med anledning av 97-årsdagen för hans bortgång. Efterföljande middag.

28 november

Medlemsmöte på Humanistiska universitetsbiblioteket i Göteborg. Mötet bestod av två delar: 1. Anders Larsson, chef för handskriftsavdelningen på biblioteket, berättade om Stenhammararkivet. 2. Herbert Blomstedt samtalade med Anders Wikström om ”The Herbert Blomstedt Collection” och visade böcker och andra föremål från samlingen.

7 februari

Årsmöte. Efter årsmötet berättade Susanna Pernheim om Wilhelm Stenhammarsällskapets tillkomst 2016, Dan Olsson berättade om Per Ulrik Stenhammar-dagarna i Ersta kyrka 2022 med anledning av kyrkans 150-årsjubileum, och Caj Strandberg berättade om symposiet om Hugo Alfvén i Uppsala 2022. Årsmötet ägde rum via Teams.

30 maj

Inställt: Finn Rosengren och Ander Wikström samtalar om Stenhammars andra symfoni.

10 september

Anders Carlsson (sekreterare i Stenhammarsällskapet) talade om ”Kammarmusiken och amatörmusicerandet i Göteborg förr och nu”. Valentine Bouchard (piano) spelade utdrag av musiken som berördes i föredraget. Samarbete mellan Stenhammarsällskapet och Göteborgs Pianofestival. Viktor Rydbergsalen, Göteborgs konserthus. Föredraget spelades in.

30 september

Tobias Ringborg (violin) och Bengt Forsberg framförde Wilhelm Stenhammars violinsonat a-moll, Emil Sjögrens fjärde violinsonat i h-moll, och César Francks violinsonat i A-dur. Som tack för konserten överräcktes Anders Carlsson (sekreterare i Stenhammarsällskapet) två verk av Joseph Czapek. Forsberg fick Czapeks pianosonat och Ringborg fick dennes Variationer för violin och piano. Samarbete mellan Stenhammarsällskapet, Lilla Parnassen, och Göteborgs Kammarmusikförening. Frimurarlogens festlokal.

18 december

Inställt: Möte med Herbert Blomstedt.

10 januari

Medlemsmöte. Herbert Blomstedt samtalade med Dan Olsson, Peter Schéle, och Anders Larsson. Stenhammarsalen. I samarbete med Göteborgs Symfonikers Vänner.

7 februari

Årsmöte. Efter årsmötet berättade Finn Rosengren om projektet Levande musikarv och särskilt sitt arbete med en kritisk nyutgåva av Stenhammars Sången, och Curt Carlsson (ordförande i Hugo Alfvén-sällskapet) berättade om arrangemang med anledning av Alfvéns 150-årsjubileum. Årsmötet ägde rum via Zoom.

26 augusti

Medlemsmöte. ”Stenhammar om och med Stenhammar”. Cecilia Stenhammar berättade om Stenhammar och sjöng några av hans sånger under ackompanjemang av Leo Sandström. Leo berättade om sina upplevelser av Stenhammars musik och spelade ”Improptu” ur Sensommarnätter. Arrangemanget tog utgångspunkt i en video Leo gjort som examensarbete vid musiklinjen i Hvitfeldska gymnasiet. Viktor Rydbergsalen.

Arrangemanget var en uppföljning till ett samarbete mellan Cecilia och Leo som man kan se nedan.

7 december

Medlemsmöte. ”Alfvén och Stenhammar”. Curt Carlsson berättade om Hugo Alfvén och Wilhelm Stenhammar med anledning av Stenhammars 150-årsjubileum 2021 och Alfvéns 150-årsjubileum 2022. William Dahl spelade ur Stenhammars Sensommarnätter och Alfvéns Skärgårdsbilder. Stenhammarsalen. I samarbete med Göteborgs Kammarmusikförening och Göteborgs Symfonikers Vänner.

7 februari

Medlemsmöte vid Stenhammars grav på Mariebergskyrkogården med anledning av Stenhammars födelsedag. Carl-Wilhelm Stenhammar berättade om graven och Stenhammarsällskapets övertagande av gravrätten.

11 mars

Årsmöte. Efter årsmötet berättade Christian Kamill, Sveriges ambassadör i Baku, Azerbajdzjan, om framföranden av Stenhammars musik, och annan svensk musik, som han medverkat till att få till stånd i östra Europa. Information om ”Excelsior-utmärkelsen”. Via Zoom.

19 augusti

Medlemskväll. Pianisterna Martin Sturfält, Bengt Forsberg, Helena Sul, samt medlemmar ur Stenhammarkvartetten, berättade om sin relation till och upplevelse av Stenhammars musik. Musikerna framförde musik av Stenhammar. Vasakyrkans församlingssal.

22 september – 3 oktober

Stenhammarfestival i Stockholms konserthus. Anders Wikström medverkade med introduktioner till några av konserterna.

29 september

Extra årsmöte. Beslut att Anders Carlsson ersätter Susanna Pernheim som sekreterare i Sällskapet. Beslut om möjlighet till livslångt medlemskap i Sällskapet. Mötet skedde via Zoom.

9 november

Medlemsmöte. ”Essä-konsert: Beethoven vs. Stenhammar”. Magnus Haglund berättade om Stenhammar och Beethoven. Helena Sul spelade pianomusik av Stenhammar och Beethoven. Stenhammarsalen. I samarbete med Göteborgs Kammarmusikförening.

Samma kväll: Jubileumsmiddag i Vasakyrkans församlingssal. Carl-Wilhelm Stenhammar berättade om hur hans farfar och farmor möttes. Sonja Stenhammar berättade om Wilhelm Stenhammar Music Competition. Helena Sul berättade om Göteborgs Pianofestival. Magnus Haglund mottog den första ”Excelsior-utmärkelsen”. Helena Sul spelade pianomusik av Elfrida Andrée och Frédéric Chopin.

10-12 november

”Perspektiv på Stenhammar”. Symposium om Stenhammar och hans musik med anledning av 150-årsjubileet av hans födelse.

26 februari

Årsmöte. Vid mötet överräckte Lars-Erik Lindeström en gåva till Stenhammarsällskapet i form av originalnoterna till sången ”Ballad”. Viktor Rydbergsalen.

Verksamheten under 2020 och delar av 2021 var inställd eller uppskjuten p.g.a. coronapandemin. Bland annat inställdes den planerade utställningen med brev och foton som skulle visas på Göteborgs konserthus och Stockholms konserthus. Sällskapet fick medel för att ta fram utställningen från Wilhelm och Martina Lundgrens Stiftelse (15 000 kr) mars 2020. Diskussioner har förts om att anordna utställningen inför 100 års-minnet av Stenhammars död (2027).

7 februari

Årsmöte. Viktor Rydbergsalen.

Samma kväll: Medlemsmöte. Magnus Haglund presenterade sin nyutkomna bok Wilhelm Stenhammar.

23 april

Medlemsmöte. Herbert Blomstedt blev intervjuad av Anders Wikström och Peter Schéle över temat ”Stenhammar i Japan”. Efter samtalet visades en filmad konsert där Blomstedt dirigerade NHK Symphony Orchestra i andra symfonin. Stenhammarsalen.

26 september

Medlemsmöte. Carl-Gunnar Åhlén berättade om sitt arbete med ”Heritage of Stenhammar”, en CD-utgåva med historiska inspelningar av Stenhammars musik. Viktor Rydbergsalen.

25 oktober

Martin Sturfält intervjuades av Anders Wikström inför framförandet av andra pianokonserten med Sturfält som solist. Malmö opera.

20 november

Medlemsmöte. Möte vid Stenhammars grav på Mariebergskyrkogården med anledning av Stenhammars dödsdag. Efterföljande middag.

28 februari – 1 mars

”Stenhammardagarna”

28 februari

Medlemsmöte. Anders Wikström samtalade med Neeme Järvi, James Evinson, och Robert von Bahr. Järvi mottog hedersmedlemskap i Sällskapet. Viktor Rydbergsalen.

Samma kväll: Signe Rotter-Broman talade om ”Kantat vid öppnandet av Allmänna konst-och industriutställningen i Stockholm 1897”.

Därefter: Medlemmarna närvarade vid Järvis repetition av Sången med GSO. Göteborgs konserthus.

1 mars och 3 mars

Anders Wikström, Dan Olsson, och Johan Stern samtalade om Sången före Järvis framförande av verket med GSO. Göteborgs konserthus.

4 mars

Årsmöte. Viktor Rydbergsalen.

14 oktober

Medlemsmöte. Filmkväll på Aftonstjärnan. Filmad konsert där Herbert Blomstedt dirigerade GSO i Stenhammars andra symfonin och andra pianokonserten, med Martin Sturfält som solist. Carl-Wilhelm Stenhammar talade om sin farfar. Bodil Sporsén inledde om andra pianokonserten. Caj Strandberg inledde om andra symfonin. Biografen Aftonstjärnan, Lindholmen.

7 februari

Konstituerande årsmöte. Sällskapets stadgar antogs. Diskussion om Sällskapets syfte och kommande verksamhet. Viktor Rydbergsalen.

Samma kväll: Medlemsmöte. Eva Öhrström talade om ”Från prosten till tonsättaren. Familjen Stenhammars vindlande väg genom kulturlandskapet”.

10 maj

Medlemsmöte. Diskussion av kommande verksamhet. Viktor Rydbergsalen.

Samma kväll: Anders Wiklund talade om Gildet på Solhaug med anledning av den nyutkomna inspelningen av operan.

27 februari

Anders Wikström närvarade och presenterade vid firandet av Wilhelm Peterson-Bergers 150-årsjubileum. Norska kyrkan, Stockholm.

Uppvaktning av Herbert Blomstedt med anledning av dennes 90-årsdag. Sällskapet överräckte en specialdesignad kassett med ett urval av Stenhammars brev som tagits fram av Susanna Pernheim och Anders Larsson (Göteborgs universitetsbibliotek). Blomstedts sommarställe i Nora. Närvarande var Sture Carlsson och Ingemar Henningsson.

28 september

Invigning av Wilhelm Stenhammarsällskapet under överinseende av Sällskapets beskyddare Maestro Herbert Blomstedt. Ordförande Anders Wikström samtalade med Blomstedt. Invigningstal hölls av Dan Olsson. Caj Strandberg berättade om Sällskapets planerade verksamhet. Susanna Pernheim berättade om Sällskapets uppkomst. Martin Sturfält spelade pianomusik av Stenhammar. Blåsare ur GSO spelade fanfar vid invigningen. Stenhammarsalen.

Program:

• Göteborgs Symfoniska Kör sjunger i foajén

• Inledning. Carl Wilhelm Stenhammar, Sten Cranner och Anders Wikström

• Bakgrund och tanke. Susanna Pernheim

• Officiellt grundande av WILHELM STENHAMMARSÄLLSKAPET Herbert Blomstedt

• Musik: Fanfar av Wilhelm Stenhammar. Musiker ur Göteborgs Symfoniker

• Stenhammar och hans tid. Dan Olsson

• Relationen till Stenhammar och hans musik. Publiken

• Samtal om Stenhammar. Herbert Blomstedt och Anders Wikström

• Musik: Pianosonat Ass-dur, i fyra satser. Martin Sturfält

• Sällskapets syfte, stadgar och kommande verksamhet. Styrelsen

• Musik: Avslutning med Göteborgs Symfoniska Kör på läktaren

Några texter om Wilhelm Stenhammar-sällskapets verksamhet

Texterna har tidigare publicerats i Sällskapets Medlemsforum på Facebook.

Redovisningen av verksamheten börjar först 2021 och är ofullständig.

# 9 november 2021. ”Essä-konsert: Beethoven vs. Stenhammar”

Igår startade veckans stora firande av Wilhelm Stenhammars 150-årsdag!

# Essä-konserten ”Stenhammar vs. Beethoven”: Magnus Haglund berättade och Helena Sul spelade. Samtalet och musiken följde viktiga trådar i Stenhammars musik – såsom relationerna till Beethoven, folkmusik och natur – och var samtidigt befriande levande och associativt. Helena Sul spelade innerligt och uttrycksfullt Stenhammar och Beethoven.

# Jubileumsmiddag i Vasakyrkan: Vi firade Stenhammar med mat, tal och ett viktigt pris.

Vår ordförande Anders Wikström hälsade alla välkomna. Carl-Wilhelm Stenhammar – Wilhelm Stenhammars sonson – berättade om hur Wilhelm träffade sin Helga på Valands konstskola och om sina minnen av sin farmor. Sonja Stenhammar berättade om Wilhelm Stenhammar International Music Competition och Helena Sul om Göteborgs Pianofestival.

Och kanske viktigaste av allt: Magnus Haglund mottog det nyinstiftade priset ”Excelsior”. Magnus har spridit kunskap om och passion för Stenhammars musik som författare och journalist – och främst genom biografin om Stenhammar som kom ut 2019. 

Under kvällen spelade Helena Sul musik av bland andra Chopin och Elfrida Andrée.

# Och om några timmar startar det stora symposiet ”Nya perspektiv på Stenhammar” som äger rum onsdag till fredag. Veporna finns på plats på Artisten! Symposium: Nya perspektiv på Wilhelm Stenhammar | Göteborgs universitet (gu.se)

# 10-12 november 2021. ”Perspektiv på Stenhammar”. Symposium om Stenhammar och hans musik

Första dagen av symposiet ”Nya perspektiv på Stenhammar”

Symposiet öppnades av Petra Franke (prefekt för Högskolan Scen och Musik), Sverker Jullander (Kungliga Musikaliska Akademien) och Anders Wikström (Wilhelm Stenhammarsällskapet). Fredrik Zetterqvist (ständige sekreterare i KMA) deltog via videolänk.

Symposiets förste ”keynote” var Signe Rotter-Broman som talade om ”Stenhammar – A European Modernist”. Signe – som kanske är den internationelle forskare som arbetat mest med Stenhammars musik – satte in Stenhammar i en modern och europeisk kontext. Genom att vidga vad det innebär att vara modern och visa på Stenhammars internationella kontaktnät, gav Signe bilden av en självreflekterande och internationellt orienterad tonsättare. Stenhammars ständiga tågresande satte också igång sonen Claes Görans fantasi!

Symposiets första ”workshop” – ”Piano Works By Stenhammar” – bestod i ett samtal mellan Martin Sturfält och Magnus Haglund. Martin berättade om sina framföranden av Stenhammars musik i bland annat Tyskland och Storbritannien, och publikens respons på musiken. En vanlig reaktion var ”Varför har vi inte fått höra det här tidigare?!” Samtalet kom att handla om Stenhammar både som tonsättare – med intressant inblickar i hans specifika sätt att skriva för piano – och som pianist, men också om olika sätt att spela Stenhammar och hur de förändrats över tid. Och så om Stenhammars stora händer som tydligen utgör en utmaning för pianister!

Andra dagen av symposiet ”Nya perspektiv på Stenhammar”

# Daniel Grimely gav symposiets andra ”keynote”. Grimley är en av de internationellt mest tongivande experterna på skandinavisk musik – särskilt Sibelius och Nielsen – och har nu också börjat uppmärksamma Stenhammar. Föredraget kretsade kring den svårfångade betydelsen av landskap, tillhörighet, och ”stämning” i Stenhammars musik.

# Christina Ekström presenterade linjen ”bakåt” genom att tala om Wilhelm Stenhammars far – Per Ulrik Stenhammar – och hans verksamhet som tonsättare och betydelse för Stockholms musikliv.

# Mattias Lundberg fortsatte den historiska linjen – men nu linjen ”framåt”. Han talade om hur de svenska modernisterna, via framföra allt Hilding Rosenberg, blev inspirerade av vad de menade var Stenhammars förhållande till musik. Deras syn på Stenhammar lever kvar, bland annat via Bo Wallner, och färgar vår syn på hans musik.

# Anne Reese Willéns berättade i sitt föredrag om musiklivet i Stockholm – konsertlivet, orkestrarna, repertoaren, exekutörerna – som fanns före och under Stenhammars tid i staden och som bildade förutsättningar för hans senare verksamhet.

# Joel Eriksson gav sig in i närkamp med Stenhammars *Serenad* genom att gå igenom orkestreringen i musiken och därmed försöka beskriva vad som är säreget för verket men också möjliga allusioner till andra verk.

# Dan Olsson talade om Stenhammars relation till folkmusiken och särskilt som den kommer till uttryck i *Midvinter*. Dan kom med nya rön om hur Stenhammar kom i kontakt med folkmusiken och berättade om hans särpräglade sätt att behandla den som skiljer sig från andra kompositörers förhållningssätt.

# Annika Lindskog anknöt till Daniel Grimleys föredrag genom att tala om landskapet, kulturens och språkets betydelse i några av Stenhammars sånger. Hur översätter man ”Kärt är att möta dig nattviol” till engelska? Det omöjliga i företaget visar på hur förankrade Stenhammars sånger är i ett specifikt kulturellt sammanhang och hur det ger dem en unik mening.

# Dagen avslutades med att William Dahl och Albin Axelsson spelade Stenhammars pianosonat i g moll.

# Nej – Dagen avslutades ju med en väldigt trevlig middag på Tvåkanten på Avenyn!

”Stenhammar’s Affective Landscapes

”Wilhelm Stenhammar’s Musical Paternal Heritage: Life and Work of Per Ulrik Stenhammar”.

”Stenhammar and the Swedish Modernists”

”Musical Life In Sweden During the Age of Stenhammar”.

”On the Orchestration in Wilhelm Stenhammar’s Serenade”.

”Stenhammar and Folk Music”.

Tredje dagen av Stenhammarsymposiet ”Nya perspektiv på Stenhammar”

# Den tredje och sista dagen av symposiet inleddes med en klingande workshop: Medlemmarna av Malvakvartetten spelade delar ur Stenhammars andra stråkkvartett och samtalade om den med Signe Rotter-Broman. Malvakvartetten består av fyra unga kvinnliga musiker och har rönt uppmärksamhet med sin varierade och ofta moderna repertoar, och nu har de börjat spela Stenhammar. Samtalet kretsade kring hur kvartetten tar sig an de särskilda tekniska utmaningar musiken erbjuder och deras upplevelser av musiken ”inifrån” som utövare.

# Anders Carlsson berättade om Stenhammars betydelse för grundandet av Göteborgs orkesterskola och grundandet av skolan för körsång vid Göteborgs orkesterförening. Det finns inte belägg för att Stenhammar personligen initierade orkesterskolan, men han användes sannolikt som argument för att få den till stånd och han tog aktiv del i dess verksamhet.  Anders framhöll särskilt Elsa Stenhammar, Wilhelm Stenhammars kusin, och hennes enorma betydelse för Göteborgs musikliv – särskilt genom grundandet av Göteborgs konserthuskör och körskola och ledare av folkkonserterna.

# Sverker Jullander talade om pianisten Stenhammar: vad han spelade och hur dåtidens kritiker och publik uppfattade hans pianospel – men också om hur det faktiskt låter. Det finns nämligen utgivna inspelningar av Stenhammars pianospel på ”Welte Mignon-rullar” där han bland annat framför fantasi i h-moll. Dåtidens intryck av Stenhammars pianospel verkar ha varierat och förändrades också över tid. Men ett återkommande omdöme betonar uttrycksfullheten och förmågan att få musiken att komma till liv just ”där och då.

# Wilhelm Stenhammarsällskapet har fått en fantastisk gåva av Lars-Erik Lindeström – originalpartituret till sången ”Ballad” från 1888. Lars-Erik överräckte gåvan till vår ordförande Anders under en paus vid symposiet.

# Leah Broad gav sitt föredrag via zoom från Oxford. Hon talade om Stenhammars teatermusik som tillkom i samarbete med Per Lindberg som var experimentell och politiskt radikal regissör vid Lorensbergsteatern. Leah fokuserade särskilt på musiken till *Som ni behagar* och *Romeo och Julia*. Hon återkom till betydelsen av ”modern” och ”modernism” – ett tema som kom upp flera gånger under symposiet. Stenhammars arbete med teatermusik visar hur aktiv han var i att skapa en socialt engagerad ”modern” teatermusik som var tillgänglig för publiken och därmed representerar en annan typ av modernitet än den tidens ”modernistiska” musik.

# Joakim Tillmans föredrag handlade om Stenhammar och Wagner. Stenhammar blev hänförd av Wagners operor som han tidigt hörde i Stockholm och senare under studietiden i Berlin, men kom senare att välja en annan väg. Tillman talade om wagnerianska tongångar i Stenhammars två operor *Gildet på Solhaug* och *Tirfring* – vad gäller ledmotivsteknik, orkestrering, handling och olika typiska wagnerianska motiv. Han gick också i dialog med Peterson-Berger som menade att Stenhammar missuppfattat Wagners idéer. Men kanske var det egentligen P-B som missuppfattade Stenhammars musik…

# Symposiet avslutades med ett rundabordsamtal mellan Daniel Grimley, Joakim Tillman, Signe Rotter-Broman, och Anne reese Willén. Samtalet leddes av Pia Bygdéus. Ett gemensamt önskemål inför framtiden – En utgåva av Stenhammars brev.

Under hela symposiet ”Nya perspektiv på Stenhammar” kunde de medverkande och åhörare se en utställning om Stenhammar sammanställd av Anders Larsson (Göteborgs universitetsbibliotek) och medlemmar av Stenhammarsällskapet.

I utställningen kan man bland annat se ett brev från Richard Strauss till Stenhammar. Strauss dirigerade för övrigt Berlinerfilharmonikerna i Stenhammars första pianokonsert med kompositörer själv som solist. Det var den 10 december 1894. Tänk om man hade kunnat sitta som en liten fluga – men med stora öron – på väggen och kunde höra hur det lät!

En större utställning i Göteborgs konserthus och Stockholms konserthus var planerad, men fick dessvärre ställas in.

2021-12-27:

I dagens DN skriver Martin Nyström om Stenhammarsymposiet som Stenhammarsällskapet genomförde i samarbete med Kungliga Musikaliska Akademien och Högskolan för scen och musik tidigare i höst.

Texten innehåller många värdefulla observationer. Hur kommer det sig, frågar Nyström, att Stenhammars musik inte har nått ut internationellt på samma sätt som musiken av Sibelius och Nielsen? Kräver Stenhammars musik ”en alldeles särskild förståelse”? Är det ”unikt svårdechiffrerad musik – trots dess odiskutabla skönhet”? Kanske. Men det finns hopp: ”Därför var det mycket intressant att på Artisten höra pianisten Martin Sturfält, kanske vår främste när det kommer till Stenhammar, samtala med Stenhammarbiografen Magnus Haglund om mottagandet utomlands som han upplever har förändrats, hos såväl publik som kritiker. Det visar på en öppenhet för alla de skiftande infallsvinklar och dubbelheter som gör Stenhammar så fascinerande – hur det naturnära bor i det abstrakta, det svärmiska i det arkitektoniskt strama och det passionerade i det behärskat tillbakahållna. Eller hur orkesterklanger som påminner om spelmansfelor och tramporglar kan virvla runt i den mest komplexa polyfoni.”

Många måste ges möjligheten att upptäcka Stenhammars musik – både utomlands och i Sverige.

# 26 augusti 2022. ”Stenhammar om och med Stenhammar”

Just nu pågår Göteborgs Pianofestival som mest intensivt med mästarklasser, konserter, och tävlingar. Den stora nervpirrande finalen går av stapeln i morgon söndag.

Men i går varierades programmet av ett ovanligt inslag: ”Stenhammar om och med Stenhammar”: Cecilia Stenhammar i samtal med den unge pianisten Leo Sandström. Cecilia är dotter till Wilhelms äldste son operasångaren Claes Göran Stenhammar och själv sångerska med bred repertoar. Leo siktar mot att bli organist och studerar på Artisten i Göteborg.

Kontakten mellan Leo och Cecilia började med att Leo skulle göra sitt examensarbete på Musiklinjen på Hvitfeldska gymnasiet. Han ville att examensarbetet skulle handla om nordisk musik och hade redan spelat *Sensommarnätter* och ”Flickan knyter i Johannenatten”. Han ringde resolut Cecilia och föreslog ett samarbete. Det resulterade i videon ”Av & med Stenhammar” där samtal mellan dem varvas med spel av Leo och sång av studenter på Musiklinjen. Man kan se videon på Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=ERbSbSj22Ak&t=3s

Cecilia berättade under samtalet om sin relation till farfars musik. Trots att Cecilia föddes efter att Wilhelm avlidit var han alltid närvarande – ”På gott och på ont” som hon uttryckte det. För det var så stort att vara sondotter till Kompositören, men också så svårt att leva upp till. Det var först när hon började läsa Wilhelms brev som hon på allvar ”vågade” sjunga farfars sånger själv. Hon förstod då hur han själv såg på sina sånger – som visor där texten står i centrum. Men också att han var väldigt självkritisk och ofta tvivlade på musiken – som det kända brevet om *Tirfing* vittnar om. Endast det som är skrivet med ”hjärteblod” fann nåd i hans självkritiska blick. Kanske blev hon också vägledd av fadern Claes Görans berättelse om hur Wilhelm lärde sig många dikter utantill, bar dem inom sig i flera år, lät dem ”växa”, och slutligen skrev musiken. Och hur han sjöng sina egna sånger: utan sentimentalitet, men dramatiskt och med hängivelse. Det liknar faktiskt ganska mycket Cecilias egen approach: Textens innehåll står i centrum och levandegörs genom musiken och med dramatiska medel. Cecilia sjöng så ”Vore jag ett litet barn”, ”Flickan knyter i Johannenatten”, ”Klockan”, ”Ingalill”, den tidiga sången ”Det var en vacker sommardag”, och en version av ”Sverige” där Cecilia tillåtit sig att modernisera Heidenstams text en smula. 

Leo berättade hur han fascinerades av att Wilhelms sånger har ”sådant otroligt komp” – Hur han bryr sig om texten och helt anpassar musiken till den. Han förklarade levande hur musiken i de olika sångerna var uppbyggd för att med mest effektiva medlen få fram texten. Förutom att ackompanjera Cecilia spelade Leo ”Improptu”, första satsen ur *Sensommarnätter”

Cecilia berättade också om när Ivar Lo Johansson betalade för Wilhelm Stenhammars tvätt med pengar som egentligen var avsedd för en spade. Men det är ju en annan historia…

Arrangemanget var en uppföljning till ett samarbete mellan Cecilia och Leo som man kan se här: https://www.youtube.com/watch?v=ERbSbSj22Ak&t=3s

# 7 december 2022. ”Alfvén och Stenhammar”

Årsskiftet 2021/2022 ”krockade” två viktiga jubiléer i svensk musik: Wilhelm Stenhammar firade 150 år 2021 – och Hugo Alfvén firar 150 år 2022.

Stenhammarsällskapet uppmärksammade de två jubilanterna i Stenhammarsalen, Göteborgs konserthus, i torsdags: Curt Carlsson talade om Alfvén och Stenhammar, och William Dahl spelade ett urval av deras pianomusik.

Curt är ordförande i Hugo Alfvénsällskapet och mångårig musikjournalist i P2 – en och annan blev nog lite ”starstruck” i publiken när man kände igen hans röst – och William ung och lovande pianist som vann första pris i Pianofestivalen 2021. Det visade sig att vi funnit den perfekta kombinationen!

Alfvén och Stenhammar kan förefalla som två poler i svensk musik: Stenhammars musik kan uppfattas som introvert och sofistikerad och Alfvéns musik som extrovert och folklig. Stenhammars musik gick mot det absoluta och stränga, Alfvéns mot det måleriska och livsbejakande. Och socialt: Stenhammar, den tämligen priviligierade arkitektsonen med adlig mamma och försänkningar i hovet, och Alfvén, skomakarsonen som tog sig fram tack vare sin avgudade mors hårda arbete.

Men i Curts levande berättelse framkom de många beröringspunkter mellan Hugo och Sten: *Samarbetet.* Alfvén och Stenhammar högaktade varandra som tonsättare, arbetade tillsammans, och stöttade varandra, särskilt i början av sina karriärer. Deras relation stördes aldrig av avund eller misstänksamhet, som Curt formulerade det. Stenhammar uruppförde Alfvéns andra symfoni i Stockholm och hans tredje symfoni uruppfördes Göteborg. De turnerade tillsammans och spelade varandras violinsonater. Stenhammar fick till stånd ett stipendium till Alfvén – och krattade för honom som director musices i Uppsala. Alfvén framförde Stenhammar musik vid de återkommande musikfester han arrangerade. *Naturen.* De fick sin inspiration i den svenska naturen och havet. Alfvén i Stockholms skärgård och Dalarna, Stenhammar i skärgården i Göteborg och, åtminstone i tanken, i skogssuset i anfädernas Östergötland. Curt beskrev Alfvéns känslighet naturintryck och att skogens sus i hans huvud översattes till orkesterns brus. *Hantverksmoralen.* Alfvén: ”Tekniken är musklerna i andens vingar.” Stenhammar: Hans ständiga appeller till yngre tonsättare att kunnandet ger frihet: ”När jag var ung skrev jag som jag kände. Nu skriver jag som jag *vill*!” (fritt ur mitt bristfälliga minne). *Italien.* I likhet med många fick de intryck och inspiration under sina vistelser i Italien – Alfvén till den grad att han lärde sig italienska.

Mot slutet är det möjligt att vänskapen tunnades ut – Stenhammar tog avstånd från det ”erotiska” i Alfvéns fjärde symfoni och ville inte uppföra den i Göteborg. Alfvén undrade om Stenhammar kanske blivit lite senil när han blev bekant med Stenhammars andra symfoni.

William spelade med stor känslighet ”Solglitter” och ”Natt” ur ”Skärgårdsbilder” av Alfvén, och den första av ”Tre fantasier” och första stycket ur ”Sensommarnätter” av Stenhammar.

I slutet av sitt föredrag talade Curt om det möjligen pinsamma förhållande att Sverige inte har någon ”nationaltonsättare” – Ingen Grieg, ingen Sibelius. Inte ens en Nielsen! Men varför välja? Curt utnämnde både Alfvén och Stenhammar till ”nationaltonsättare”. ”Med Berwald, då?!” tänkte jag… Kanske behöver vi inte någon ”nationaltonsättare”? Eller så har vi två, eller tre, eller fler…

Länk till Hugo Alfvénsällskapet: https://alfvensallskapet.se/ Som medlem i sällskapet får man också tidskriften *Alfvéniana*.

# 30 september 2023. Stenhammar-konsert i Frimurarlogen

Lördagen den 30 september var en märkesdag dag för Stenhammarsällskapet.

Främst därför att: Sveriges kanske främsta solister – Tobias Ringborg och Bengt Forsberg – gav en helt makalös konsert med Stenhammars violinsonat i Frimurarlogens överdådiga festlokal på Södra Hamngatan.

Ringborg och Forsberg framförde också Emil Sjögrens fjärde violinsonat och César Francks violinsonat i A-dur.

Men också därför att: Konserten var resultatet av ett nära samarbete mellan Göteborgs Kammarmusikförening och Lilla Parnassen – Ett samarbete som vi hoppas kunna fortsätta med och fördjupa i framtiden.

Gunilla Flinck från Lilla Parnassen var kvällens konferencier och lotsade med auktoritet och glimten i ögat publiken genom de olika verken. Gunilla presenterade också Lilla Parnassens verksamhet, medan Anders Wikström presenterade vår verksamhet och Hans Davidsson presenterade Göteborgs Kammarmusikförenings dito.

Som tack för den magiska konserten överräcktes en unik gåva till kvällens solister. Anders Carlsson (sekreterare i Stenhammarsällskapet) har renskrivit och överfört två verk av Joseph Czapek. Forsberg fick Czapeks pianosonat och Ringborg fick dennes Variationer för violin och piano. Czapek var under 1800-talets senare del den ledande musikpersonligheten i Göteborg och innehade de flesta viktiga funktioner i musiklivet i staden. Därför kändes det särskilt värdefullt att konserten ägde rum Frimurarlogens festlokal där Czapek ofta verkade.

Under det avslutade minglet läste Ringborg ett rörande brev från Stenhammar till John Forsell där har skriver som sin sviktande hälsa och artigt avböjer erbjudandet att skriva en opera för Stockholmsoperan.

# 7 februari 2024. Konsert med musik av Wilhelm Stenhammar och Per Ulrik Stenhammar

I onsdags var det Stenhammars födelsedag. Vi firade med konsert och årsmöte i Majornakyrkan.

Tusen hjärtinnerligt tack Magnus Wassenius, Högsbo Vokalensemble, och Helen Sällfors för en fantastisk kväll!

Vi fick höra musik som berörde både av far och son Stenhammar – Wilhelm och Per Ulrik.

Magnus ledsagade oss genom musiken med skildringar och anekdoter om Stenhammars musik och sin egen relation till den. En röd tråd var Augusta Pettersson som var paret Stenhammars hembiträde och ”allt i allo” och, vad det verkar, en trygg klippa i en annars ganska hektisk vardag. Men Augusta bistod inte bara Wilhelm och Helga med stöd, utan också Magnus. Augusta var Magnus’ mormors moster. Augusta samlade noga sina besparingar i olika kuvert en chiffonjé i jungfrukammaren. När hon avled 1976 fördelades arvet. Och en del av det kom att betala Magnus’ första fiol! Som sedan gjorde att han fortsatte att musicera och många år senare kunde stå i Majornakyrkan och spela Stenhammar. Så när vi lyssnar på Magnus’ framförande av Stenhammars *Två sentimentala romanser* så har vi alltså Augusta att tacka för det!

Verk som framfördes: Av Wilhelm Stenhammar: Ur Tre små klaverstycken (nr 1). ”Vårnatt”. ”Mellanspel” ur Sången (arrangerat av Otto Olsson för orgel, framfört på piano). ”Herre, lär mig dock”. I ”Seraillets Have”. Ur Två Sentimentala romanser (nr 1 A-dur). ”Norrland”. Ur Tre fantasier för piano. ”Medborgarsång”. Ur Två sentimentala romanser (nr 2 f-moll). ”Sverige”. Av Per Ulrik Stenhammar: ”Morgonsång”. ”Här är din brud”.

# 25 oktober 2024. Medlemsmöte. Besök på Tornhuset i Gårda

Stenhammars musik ljuder över Göteborg tre gånger dagligen!

Stenhammar skrev melodier till klocktornet vid Tornhuset och de ljuder fortfarande varje dag – morgon, middag, kväll – om inte över hela Göteborg så i alla fall över den tidigare fabriken i Gårda (nära Liseberg).

Vid medlemskvällen berättade Barbro Ekström Jodal om tillkomsten av Stenhammars musik. Det var ingenjören Erik Magnus som 1922 föreslog att Stenhammar skulle skriva melodier till dennes fabrik som bland annat tillverkade Tomtens skurpulver. Magnus var en dynamisk person med både tekniska och estetiska intressen och med stort inflytande över kulturlivet i Göteborg. Stenhammar verkar första ha uppfattat Magnus’ förslag som ett skämt men komponerade verkligen tre klockspelsmelodier till dem som arbetade på fabriken. Den största klockan i tornet bär den förmanande inskriften ”Idogt arbete, lycka och glädje manar min malmklang”. Den tunga malmklangen var dock inte helt uppskattad av fabrikens grannar som under en tid fick kommunen att förbjuda den dagliga ”utsändningen”!

Fabriksbyggnaderna är sedan länge rivna och endast klocktornet står kvar. Tornhuset är numera en bostadsrättsförening som vårdar minnet av Stenhammars klockspel. I ett av sällskapsrummen kan man läsa ett inramat brev från Stenhammar där han överlåter rättigheterna till klockspelsmelodierna till Fabriken Tomten. Han fick 300 kr för uppdraget.

# 28 november 2024. Medlemsmöte med Herbert Blomstedt på Humanistiska universitetsbiblioteket i Göteborg

”Inget musikaliskt är mig främmande” – En kväll i Blomstedts trollkrets

Närmare fyrtio personer trotsade novembermörkret och kom till universitetsbiblioteket i torsdags för att höra Maestro Herbert Blomstedt berätta om ”The Herbert Blomstedt Collection” – Blomstedts boksamling som han skänkt som gåva till staden där växte upp – och mycket mer. Vi blev inte besvikna!

Anders Larsson, chef för handskriftsavdelningen, introducerade med att berätta om en annan samling som biblioteket huserar: Stenhammararkivet. Arkivet visade sig förökas genom ”anrikning”, vilket är bibliotikariska för att det successivt byggs på genom ständigt nya värdefulla tillskott. En viktig händelse var när Olle Edström, professor i musikvetenskap, hörde av sig 2004 och gjorde biblioteket uppmärksam på en låda med intressant material som stod på institutionen. Lådan borde tas om hand! Anders och biblioteket tog hand om lådan och sedan har arkivet utökats avsevärt, framför allt med hjälp av Carl-Wilhelm Stenhammar, Wilhelms sonson. Nu beskriver Anders Stenhammararkivet som ovanligt omfattande – ungefär 3–4 hyllmeter – och representativt för en samling förbunden med en enskild person, med fokus på brev, recensioner, och bilder. Här finns ett stort material som är av intresse för forskare, särskilt en omfattande korrespondens med kolleger och kompositörer som Sibelius, Alfvén, och Aulin. Men det finns också mycket som förtäljer om privatpersonen Stenhammar och hans familj. Anders framhåller särskilt korrespondensen mellan Wilhelm och hustrun Helga – bortåt 300–400 brev! – som behandlar stort och smått och sammantaget utgör ett slags kollektiv ”brevdagbok”. Något som skiljer arkivet från andra är den rika förekomsten av familjebilder, bland annat från Stockholm, Göteborg, och Särö där familjen tillbringade somrarna.

Efter Anders Larssons berättelse om Stenhammararkivet överräckte Anders Wikström, ordförande i Stenhammarsällskapet, en gåva från Sällskapet till arkivet: Stenhammars originalnoter till sången ”Ballad” från 1888. Noterna har tidigare skänkts av Lars-Erik Lindeström till Sällskapet. Anders Wikström överräckte även ett antal programblad, som tidigare skänkts av Sten Wikstrand, till arkivet. Därmed anrikades Stenhammararkivet ytterligare.

Stenhammar blev den naturliga övergången till Herbert Blomstedts samtal med Anders Wikström. Blomstedt avslöjade att han faktiskt inte var så förtjust i Stenhammars musik till en början. Genom sin violinlärare blev han bekant med den två sentimentala romanserna som han uppfattade som alldeles alltför – romantiska. Romantisk musik låg inte i tiden. Blomstedt var associerad med Måndagsgruppen (Blomdahl, Bäck, Lidholm bland andra) som var spjutspetsen för modern musik och mot det som uppfattades som nattståndet. Blomstedt erkänner att det tog tid att komma över aversionen mot ”det romantiska” – ”Jag skulle aldrig ha dirigerat Bruckner för 40 år sedan!” – liksom det nästan intensiva hatet mot populärmusik. Nu utgör ”romantisk” musik – Brahms, Bruckner, Mendelsohn, Berwald – kärnan in hans verksamhet, och han kan lära sig saker av popmusik och uppskatta den. Och nu: ”Jag älskar Stenhammar!”.

Blomstedt kommer i nära kontakt med Stenhammars inställning till musiken och hans personlighet genom Stenhammarsällskapets 90-årspresent till maestro i form av en kassett med brev och foton ur Stenhammararkivet. Den lär ligga på Blomstedts nattduksbord. Han framhåller särskilt Stenhammars ödmjukhet och respekt för musiken som möjligen grundade sig i ett slags känsla av mindervärdighet inför uppgiften. Men ödmjukheten och respekten kom till uttryck i en sökande attityd till kompositionsarbetet som gör att hans musik ständigt utvecklades och varierades.

Sökandet blev sedan den naturliga övergången till Blomstedts skildring av hur ”The Herbert Blomstedt Collection” kom till. Förklaringen till samlingens tillkomst handlar i grunden, förklarar han, om nyfikenhet. Det hela började som en ungdomlig samlarvurm när han som pojk i Göteborg samlade tändsticksaskar. Men samlarvurmen utvecklades efter hand till sökandet efter kunskap och vilja att vidga de kulturella referensramarna. Liksom i Stenhammars fall drevs nyfikenheten och sökandet i ett slags känsla av mindervärdeskomplex. Blomstedts första befattning som chefsdirigent utanför Sverige var i Oslo. Han kände att han inte kunde tillräckligt om norsk kultur för att förstå kolleger och publik – Och började bilda sig. Samma mönster upprepades när han sedan fick tjänster i Köpenhamn, Dresden, och San Fransisco. Och till bildningsresorna hörde naturligtvis att införskaffa böcker! Under tiden i USA skedde en viss förändring i samlandet. Nu började Blomstedt särskilt intressera sig för förstautgåvor och exklusiva handgjorda volymer som betingade ett pris på bortåt tiotusen dollar.

Samlingens tillkomst förklarar dess nästan obegripliga bredd – Här finns partitur, handskrifter, faksimiltryck, böcker om konst, litteratur, natur, filosofi, religion, kulturhistoria, musiktidskrifter, men också brev och några fysiska föremål… Här finns böcker på alla möjliga språk och från alla möjliga tidsepoker från medeltid till boken om Zlatan. Men så har det också blivit bortåt 500 hyllmeter! Blomstedt vill inte att böckerna skulle säljas på auktion trots att de skulle inbringa ett betydande värde. Istället tog han kontakt med Ingemar Henningsson, tidigare rektor för Musikhögskolan i Göteborg, och förhörde sig om universitet i hans barndomsstad kunde tänka sig att hysa samlingen. Genom Henningsson, Larsson och andra krafter vid biblioteket, har hans önskan blivit verklighet.

Blomstedt illustrerar bredden i samlingen: -Stenhammars andra stråkkvartett med dedikation till Valborg Aulin. -En bok om Thomas Jeffersons intresse för arkitektur och vandringar i Paris. När J. F. Kennedy bjöd in USA:s intelligentia till Vita Huset lär han ha sagt ”Så här många talanger har inte samlats på detta golv sedan Jefferson stod där ensam”. –En bok av Isaac Newton från 1733 med hans tolkningar av Johannes uppenbarelse. -En exklusiv tavla från Japan som Blomstedt fått av en konsertbesökare för vilken Blomstedts tolkning av Bruckners fyra blev omvändande: ”This piece, conducted by you, is my Bible”.  

Samlingen innehåller naturligtvis många partitur. När Blomstedt studerar in ett verk utgår han alltid från partituret först, skapar sig en egen uppfattning om verket, och undviker att lyssna på andra dirigenters inspelningar. En tolkning får inte vara ett musikaliskt ”potpurri” av andras tolkningar. Blomstedt minns särskilt när han för många år sedan skulle dirigera Tjajkovskijs fjärde symfoni i Stockholm och lyssnade på en inflytelserik inspelning innan han skapat sig en självständig bild av verket. Det blev inte bra. Att försöka imitera någon annan är ”dödligt”. Varje gång han på nytt skall dirigera ett verk frågar han sig vad han lärt sig sedan förra gången. I The Herbert Blomstedt Collection finns partitur med Blomstedts noteringar. Han hoppas de kan vara till hjälp till yngre dirigenter att söka, lära, och finna sin egen väg.

”Inget musikaliskt är mig främmande” sa Blomstedt under samtalet. Med tanke på vidden hans intresse kanske han borde sagt – ”Inget mänskligt är mig främmande”.

Nedan återges Kenneth M. Lintons initierade intervju med Blomstedt i samband med donationen 2011.

Det är verkligen en förunderlig historia!

Varmt tack till Kenneth som ger oss tillstånd att återge intervjun med Blomstedt!

Herbert Blomstedt överlämnar sin enorma boksamling – The Blomstedt Collection

Den världsberömde dirigenten och hederssymfonikern hos Göteborgs Symfoniker,

Herbert Blomstedt har donerat hela sitt privata bibliotek till Göteborgs universitet.

Samlingen har fått namnet ”The Blomstedt Collection”. Den innehåller noter, partitur

med dirigentens egna anteckningar, inspelningar, handskrifter, korrespondens,

konstböcker och många hyllmeter skön- och facklitteratur. Omfattningen av den generösa donationen är ungefär 500 hyllmeter.

Anders Larsson, bibliotekarie på universitetsbibliotekets handskriftsavdelning, har varit en av

de ansvariga för iordningställandet av donationen.

– Herbert Blomstedt är mycket bred i sitt förvärv och resultatet av det är att hans bibliotek är stort och omfångsrikt. Här finns bland mycket annat faksimiltryck av gamla handskrifter,

konstböcker, naturböcker, musiktidskrifter och numrerade specialutgåvor. Det är mycket gamla böcker, blandade med det allra senaste. Än har vi inte fått hit hela materialet, vi väntar till exempel på noterna, säger Anders Larsson.

När den är helt på plats kommer samlingen att vara en rik källa för musikforskarna att ösa ur.

En viktig del av donationen är de partitur som Herbert Blomstedt har använt.

– Här har han gjort anteckningar, och eftersom han är en av de dirigenter som skapat en

förståelse för den klassiska orkesterrepertoaren finns väldigt mycket av hans kunskap i dessa

partitur. Man kan gå in i dem och avläsa hur han har tänkt och för en dirigent är det oerhört

intressant. Det är grundläggande för interpretationsforskning rörande dirigering, säger Jan Ling, professor emeritus i musikvetenskap och f d rektor vid Göteborgs universitet.

Unika verk

Av vikt är också att samlingen innehåller många unika verk som inte funnits i Sverige tidigare.

Här finns inkunabler (böcker tryckta före 1500), rariteter av olika slag och en samling

kompositörsautografer. Det sistnämnda är inte fråga om namnteckningar på papperslappar utan brev från kompositörer, bl.a. Reger och Hindemith, där dessa bland annat skriver om sin musik.

– Varje bok har sin historia, sa Herbert Blomstedt och plockade ut ett tunt band ur en bokhylla. Det var librettot till en opera av Ottavio Rinuccini. Rinuccini skapade tillsammans med kompositören Jacopo Peri åren 1597–1600 de första verk som idag klassificeras som opera. Musiken till librettot har kommit bort. Det första trycket av librettot finns bara i 18 kända exemplar varav Maestro Blomstedt lyckades köpa ett. Nu finns det alltså i Göteborgs universitetsbibliotek, tillgängligt för forskare.

Man överväldigas nästan av samlingens enorma omfång. Ett privatbibliotek med 500 hyllmeter kan vara svårt att föreställa sig. Översätter man det till Billy-bokhyllor av normalbredd 80 cm blir det lättare. En sådan har normalt sex hyllplan. Räknar man med ovansidan blir det sju hyllor d.v.s. 5,6 hyllmeter. För att få plats med The Blomstedt Collection går det åt omkring 90 Billybokhyllor!

Så hur fick Herbert Blomstedt plats med alla böckerna hemma?

– Jag hade en liten lägenhet och fick hyra många rum för att få plats med böckerna.

Exakt hur många böcker det rör sig om är inte riktigt klart men en kvalificerad gissning rör sig

om tjugofem till trettio tusen volymer. Har Herbert Blomstedt verkligen läst allihopa?

– En del har jag läst mycket ingående, andra har jag bläddrat i mer översiktligt. Man får en viss rutin på att sätta sig in i innehållet.

Stor bredd

Det är inte bara antalet volymer som är imponerande stort, bredden i ämnesval och den

bibliofila känslan är slående. Här samsas naturvetenskap med skönlitteratur, musik med

barnböcker, pocketböcker med exklusiva specialutgåvor och påkostade faksimiltryck, stora

planschverk med små miniatyrböcker.

Den stora bredden reflekterar Herbert Blomstedts djupa bildning och vetgirighet.

– Jag hittade en liten volym från 1756 av Johan Wallerius, berättade Blomstedt. Boken heter

Tankar om verldenes, i synnerhet jordenes, danande och ändring. Wallerius var vår första

professor i kemi och intresserade sig för kemi, mineralogi, gödselämnen och mycket annat.

Titeln visar att han inte trodde att världen var oföränderlig utan verkligen utvecklades. Och

detta var 100 år före Darwin. Evolution intresserar mig.

Valde Göteborg för donationen

– För mig känns det som jag kommit hem, sa Maestro Blomstedt vid överlämningsceremonin.

Jag bodde 200 meter härifrån och här i närheten fanns min musiklärare.

Ingemar Henningsson, f d högskolerektor vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs

universitet, är en av dem som har arbetat med projektet att föra samlingen till Göteborg.

2006 tog Herbert Blomstedt kontakt med Ingemar Henningsson och frågade om han trodde att

universitetet var intresserat av Blomstedts bibliotek. Blomstedt ville gärna se Göteborg som

donationsort tack vare kopplingen mellan universitet och musikhögskola samt stadens

excellenta musikaliska infrastruktur.

Henningssson förklarar Blomstedts närhet till Göteborg så här:

– Han är född i USA, men växte upp på Vasagatan och fick fiol- och pianolektioner och tog

studenten här i Göteborg. Runt 1970 gästföreläste han på musikvetenskapliga institutionen, och1999 var han den förste hedersdoktor som Konstnärliga fakulteten utsåg.

– I början av 2000-talet var han med och planerade en masterutbildning i orkesterspel och

lämnade då många goda idéer. Han har arbetat mycket tillsammans med Göteborgsymfonikerna och jag vet att musikerna där har visat honom stor uppskattning. Jag tror att han under åren har värdesatt kontakterna med Göteborg och att det gläder honom att vi ville och kunde ta emot donationen, säger Ingemar Henningsson.

– Samlingen är naturligtvis värdefull, men det är inte det som är det betydande i

sammanhanget. – Vi värderar inte samlingen i pengar utan i kommande forskning. Det unika

med samlingen är helheten, inte de enskilda delarna, säger Agneta Olsson, överbibliotekarie vid universitetsbiblioteket, Göteborgs universitet.

Kenneth M Linton / Ulrika Lundin, GU

5 feb. 2011

# 7 januari 2025. Medlemsmöte. ”Musiksnillen spekulerar”. Patrik Ringborg och Tobias Ringborg samtalade med Anders Wikström om Stenhammars första symfoni

Bröderna Ringborg och Stenhammars etta

Patrik Ringborg dirigerade Stenhammars första symfoni med Göteborgssymfonikerna i Göteborg i torsdags och i Vara i fredags. Det var dags – senaste gången symfonin spelades i Göteborg var 2011 under Andrew Manze. Och Tobias Ringborg dirigerar den med Norrköpings symfoniorkester i Linköping och Norrköping 14 respektive 15 februari.

I tisdags samtalade bröderna Ringborg med Stenhammarsällskapets ordförande Anders Wikström i Neeme Järvi-rummet i Konserthuset i Göteborg.

Men först lite bakgrund…

Stenhammars första symfoni har en komplicerad historia både före och efter premiären, med prestationsångest, dåligt självförtroende, och slutligen – tillbakadragande. Han var pressad av att sin dynamiske förläggare Henrik Hennings att komponera enligt avtal men det ville sig inte. En förnyad skaparkraft kom dock till honom och 1902 började han skissera vad han kallar ”en glad symfoni!”. Verket fullbordades på Särö och i Göteborg 1903. Orkestreringen av symfonin lär att skett i hans svärmors lägenhet på Avenyn nära Valand där det nu ligger en pub. Vid uruppförandet dirigerade hans gode vän Tor Aulin Konsertföreningen i Stockholm. Det mottogs väl men några kritiker noterade påverkan av Beethoven, Brahms, och Bruckner.

En månad före uruppförandet inträffade smällen. Stenhammar hörde Sibelius’ andra symfoni och började tvivla på sin egen skapelse. I ett brev till Sibelius skriver han om sin symfoni: ”Den är ganska god, men går på ytan. Jag längtar in i mig själv”. Han drog tillbaka symfonin – med undantag för den andra satsen som han kunde tänka sig spelas separat med titeln ”Nenia” (klagosång). I ett brev från 1904 framkommer att Stenhammars använder partituret att sitta på när han övar piano… Och i sin självbiografiska skiss från 1918 dömer han sedan självkritiskt ut symfonin som ”idyllisk Bruckner”. Han gav den inte något nummer och inkluderade den inte i verkförteckningen. Efteråt kom han att orientera sig i en mer nordisk och självständig riktning – inåt. Men symfonin kom ändå att spelas. Tor Mann tog Stenhammar i hand på att inte spela den men gjorde det ändå. Václav Talich framförde symfonin redan 1931 och under senare år har den framförts av bland andra Jevgenij Svetlanov, Neeme Järvi, Andrew Manze, Patrik Ringborg – och snart Tobias Ringborg.

Tillbaka till the Ringborg brothers…

Båda bröderna kom tidigt i kontakt med Stenhammars musik. Patrik berättar att den första bekantskapen måste ha varit sången ”Sverige” som han fortfarande framför såsom vid Nationaldagskonserten med Göteborgssymfonikerna i Slottsskogen. Senare har det blivit mycket Stenhammar både i Sverige och i Tyskland – första symfonin, andra symfonin, Serenaden, andra pianokonserten, och även Sången som han framförde i Berwaldhallen så sent som 2023. Patrik har till och med översatt Ture Rangströms text till tyska – och fått kommentarer från Herbert Blomstedt. Han bedömer dock intresset för ett uppförande i Tyskland på tyska som relativt svalt. Texten beskrivs som ”livsfarlig” – inte på grund av innehållet utan på grund av språket – och i behov av ganska mycket ”konstgjord andning” i översättningen för att fungera med musiken. Tobias har även han framfört Stenhammar mycket och i många sammanhang. I egenskap av violinist har han spelat Stenhammars violinsonat upprepade gånger och de två sentimentala romanserna ”ohyggligt mycket” med alla orkestrar i Sverige, både som solist och dirigent. Under senare tid har han också börjat dirigera andra verk av Stenhammar – till exempel andra symfonin och Serenaden. Och nu alltså snart den första symfonin i Linköping och Norrköping.

Vad gäller första symfonin har Tobias och Patrik kommit att framföra den helt oberoende av varandra. Patrik tänkte föreslå den i Norrköping men det blir Tobias som framför den där. Och när Tobias såg att den skulle framföras i Göteborg var konserten i Norrköping redan planerad. Stenhammars etta vilar hursomhelst i säkra händer. De verkar också vilja närma sig musiken oberoende av varandra och undviker att lyssna på inspelningar av verket innan de bestämmer sig för sina egna tolkningar. I båda fallen handlar det om att forma en egen individuell, unik, uppfattning.

De är båda lyriska över symfonins kvaliteter. Tobias blev ”knockad av musikens kvaliteter” och säger att han ”nästan är lite förbannad” på Stenhammar för att han drog tillbaka sin symfoni! Hur kan man förneka musik som är så fantastisk!? Det är ”makalöst härligt” att läsa notbilden och när man gör det förstår man att Stenhammar var en mycket bra dirigent. Patrik är också mycket entusiastisk – ”Det finns så oändligt mycket värdefullt i musiken”. Att, som Stenhammar själv verkar antyda, säga att symfonin handlar om ”epigoneri”, förminskar den väldigt grovt. Och det handlar definitivt inte om något kopierande av Bruckner! Sista satsen brukar sägas vara alltför påverkad av Wagner men inte heller det känner han riktigt igen. Men… Ibland har Stenhammar kanske velat ta i lite för mycket i orkestreringen. ”Han använder allt i godisbutiken!” I först satsen dubblerar han till exempel hornen och det kan bli lite för starkt och tjockt. I andra satsen märks det inte alls. Den upplevs kanske också som mer nordisk och mer ”typiskt Stenhammar”. Kanske det var därför han ville att den skulle spelas separat. Patrik sätter in symfonin i ett historiskt perspektiv. Musiken känns kanske inte självklart ”svensk” som Alfvéns ”Midsommarvaka” och den saknar inslag av folkmusik med möjligt undantag för andra satsen som verkar vara inspirerad av ”Kristallen den fina”. Men ursprunget förnimmer man ändå där i ”tonen” och ”doften”.

Underbar musik alltså! Men får man spela den? De betonar att det egentligen är en ganska komplicerad fråga. I grund och botten handlar det om i vilken utsträckning man skall ta hänsyn till upphovsmannens vilja – och om denna vilja är det enda som är relevant. Och frågan begränsar sig inte bara till om man skall spela ett ”tillbakadraget” verk eller inte. Tobias nämner att han är involverad i flera fall där han måste göra svåra överväganden om vilken version av ett verk man skall spela eller om man skall spela ett verk överhuvudtaget. Skall man spela den senaste versionen eller den bästa av ett verk – som i fallet med A. F. Lindblads andra symfoni? Skall man spela ett verk som tonsättaren återkallat – som i fallet med Griegs enda symfoni och Stenhammars etta? På partituret till sin symfoni skrev Grieg ”Må ikke spilles!”. Men visst är vi tacksamma för att kunna lyssna på Griegs energirika och Leipziginspirerade ungdomsverk.

I Stenhammars fall återkommer både Tobias och Patrik till hans dåliga självförtroende. Tobias erinrar sig ett brev Stenhammar till Tor Aulin från 1907 där Stenhammar skriver om sin blyghet som kan missuppfattas som stramhet. Och sitt dåliga självförtroende. Även om han egentligen känner självtillit vågar han inte helt tror på sig själv. Kanske Stenhammar helt enkelt inte var bäst lämpad att bedöma värdet av sitt eget verk?

Det som gör det mest problematiskt att spela verket i Tobias’ ögon är kanske handslaget med Tor Mann. Stenhammar ville verkligen inte att verket skulle spelas. Men man skall också komma ihåg att när Stenhammar och Mann tog i hand med varandra hade Stenhammars musik tagit en ny riktning. Han kanske tänkte ”Det där är inte jag”. Men vi, som kan se både ”bakåt” och ”framåt” och se hela Stenhammars tonsättargärning i dess helhet kan se att det finns mycket ”typiskt Stenhammar” i symfonin. Patrik tillägger att man inte – inte ens tonsättaren själv! – kan avgöra ett verks egentliga värde under en så kort tidsrymd. Publiken – och Stenhammar – förtjänar att symfonin spelas! Alltså – spela den för vår skull, men också för hans.

Och Stenhammar brände trots allt inte sin symfoni, vilket förekommer. Han satt på den.

# 7 februari 2025. Konsert med musik av Wilhelm Stenhammar och Per Ulrik Stenhammar  

Födelsedagsfest och årsmöte i Flatåskyrkan

Stenhammars födelsedag firades med värme, kärlek, och humor i Flatåskyrkan i Göteborg.

Det kan vi främst tacka Magnus Wassenius – dirigent och violinist och mycket annat – för. Det är tredje gången i rad som Magnus arrangerar en konsert med endast Stenhammar-musik på programmet. Första gången var 2023 i Flatåskyrkan, andra gången 2024 i Majornakyrkan, och så nu i Flatåskyrkan. En god vana som ser ut att kunna bli en vacker tradition! Det var också andra gången som Stenhammarsällskapet hade sitt årsmöte direkt efter konserten.

Magnus musicerade tillsammans med Högsbo Vokalensemble, som han är dirigent för, Helena Sul (piano) och Ola Löfgren (tenor).

Under konserten fick vi belägg för den stora bredden i Stenhammars musik – från innerliga körsatser, storslagna pianovirtuoserier, och innerliga solosånger, till överraskningar och lekfullhet. I vad som närmast kan betecknas som ett uruppförande hade Magnus överfört sången ”Klockan” till – dragspel! Det blev en minnesvärd kväll där vi samlades i förundran och glädje över ”Stens” musik.

Tusen tack Magnus, Helena, Ola och alla medlemmar i kören för era fantastiska insatser!

Musiken som framfördes:

Wilhelm Stenhammar:

”Medborgarsång” (kör), ”I Serrailets Have”, ”Sverige”, ”Vårnatt” (kör, piano)

”Fylgia”, ”Jungfru blond och jungfru Brunett”, ”Adagio” (sång, piano)

Ur ”Tre fantasier för piano” (piano)

Ur ”Två sentimentala romanser” (violin)

”Klockan” (sång, dragspel)

Per Ulrik Stenhammar:

Ur ”Det är min väns röst” Psalm 168 (kör)

”Angelika” (sång, dragspel)

# 19 februari. Medlemsmöte. ”Musiksnillen spekulerar” med Finn Rosengren

En djupdykning i Stenhammars tvåa

Vid onsdagens medlemsmöte i Stenhammarsällskapet fördjupade vi oss i Stenhammars mästerverk från 1915: den andra symfonin. Först berättade Finn Rosengren om sitt arbete med att ta fram en källkritisk utgåva av symfonin för Levande musikarv. Därefter vägledde oss Anders Wikström genom samtliga inspelningar av symfonin som finns tillgängliga på skivmarknaden.

Finn inledde med att berätta om arbetet i Levande musikverk som tog sin start 2011 genom ett initiativ av Kungliga Musikaliska Akademien. Det visade sig nämligen att stora delar av Sveriges klassiska musikskatt är otillgänglig i notformat. I vissa fall är verken outgivna och i andra fall utgivna men i så dåligt skicka att biblioteken inte får låna ut dem. Och det gäller inte endast verk av obskyra kompositörer från Vetlanda och Hjo, utan även verk av storheter som Alfvén och Stenhammar. Finn lyfter fram vikten av att musiken finns tillgänglig, men också att det finns åtkomliga i tillförlitligt skick. Otydliga, felaktiga, eller svårlästa noter försvårar arbetet med att uppföra ett verk och kan i värsta fall leda till att arbetet med ett uppförande försenas eller stannar upp. Men nu har man kommit en bra bit och Finn har själv utgivit källkritiska utgåvor av flera av Stenhammars verk, såsom första symfonin (2014), Sången (2021) – hundra år efter uruppförandet! – andra symfonin (2023), och snart Serenad.

Finn berättade att arbetet Levande musikarv med att ta fram källkritiska utgåvor sker i två steg. I första steget registreras verk i databas utifrån kunskap om vilka verk som finns – ibland baserat på vad musikkunniga idealister har hemma i bokhyllan. I andra steget arbetar man med att ta fram utgåvor av verken som finns registrerade i databasen. Editören av en källkritisk utgåva har två uppgifter: Om verket redan finns utgivet, att korrigera i de tryckta noterna. Om verket inte finns utgivet, att skriva in noterna i ett datorprogram. Det heter tydligen Sibelius! Men hur rättar man i ett redan utgivet verk? Hur tar man fram noter som inte finns utgivna? Det kan bli ett krävande arbete. I vissa fall måste man samla in alla tillgängliga ”källor” – alla kända förekomster av notmaterialet – varpå man utser en ”huvudkälla” – notmaterialet som anses bästa avspegla tonsättarens avsikt – och därefter skapa en tillförlitlig edition genom jämförelser mellan de olika källorna. Det underlättar om det finns en tillgänglig autograf – tonsättarens egenhändigt skrivna noter. Men inte alltid… Om autografen är svårtydd eller illa skriven återger den kanske inte heller tonsättarens intentioner. Och ibland finns många autografer – som i fallet med J. A. Häggs symfoni där det finns så många som åtta olika autografer! När arbetet med noterna är slutfört återstår att skriva kommentarer där editören beskriver arbetet och pekar på möjliga tveksamheter i utgåvan. Ibland upptäcker exekutörer tveksamheter i utgåvan och editören kan då enkelt gå in i noterna och ändra elektroniskt.

Men nu till Stenhammars tvåa!

Stenhammars första symfoni färdigställdes 1903 och togs väl emot att publik och recensenter. Men kort före uruppförandet hörde han Sibelius’ andra symfoni, drabbades av tvivel över sitt eget verk som han menade ”går på ytan”, och drog sedan tillbaka det. Nu ville han skriva i en mer nordisk och personlig stil. Det tog lång tid innan han började med en ny symfoni – och den tog lång tid att skriva. Den långa tillkomsttiden förklaras förmodligen av Stenhammars arbetssituation som chefsdirigent i Göteborg. Varje vecka tog orkestern upp två program och Stenhammar var ambitiös i introduktionen av ny och svår musik av Mahler, Nielsen, och Reger. Det blev att skriva på lediga stunder. De första skisserna av symfonin gjordes 1911 i parken Villa Borghese i Rom och verket färdigställdes den 15 april 1915 3.45 på morgonen i Mellanklev söder om Göteborg. Stenhammar är, som vanligt, sparsmakad i kommentarer om sitt verk både före och efter dess tillkomst. Ett par kända citat säger dock något om hans avsikter. I ett programblad från 1921: Han ville skriva ”nykter och ärlig musik utan klatsch”. I ett brev till Nielsen 1910: Han vill inte bli en ”eftersägare” till Wagner, som Richard Strauss, och menar att ”den enda utvägen för oss nordbor [är] att skapa oss en egen stil”, och att de har en ”en uppgift att fylla som protestanter mot den musikaliska katolicism med rökelse och klangskönhetsfrosseri, som nu alltför länge florerat i Tyskland”. Här kanske man kan påminna sig att Stenhammar arbetade parallellt med den undersköna orkesterserenaden…

Symfonin tillägnades ”mina kära vänner Göteborgs symfoniorkesters medlemmar”. Uruppförandet skedde den 23 april 1915 i Göteborg med Stenhammar själv vid pulten. Det var alltså ungefär en vecka efter att symfonin blev färdig och under den tiden skulle stämmorna skrivas ut och musiken övas in. ”Jag fattar inte att man hann!” säger Finn. Mottagandet var svalt. Vissa ansåg att det var för stramt och gammeldags genom användandet av äldre uttrycksmedel som fugan i finalen. Utan klatsch som sagt. Andra ansåg att det var alltför påverkat av Sibelius. Omsvängningen i värderingen kom enligt Wallner i slutet av 20-talet när yngre började upptäcka symfonin. Verket räknas numera till de mest betydelsefulla svenska symfonierna. Ett tecken på det är att Wallners bok – ”en bibel i tre testamenten” som Finn kallade den – ägnar verket bortåt 70 sidor.

Hur står det då till med Stenhammars partitur? Autografen – alltså Stenhammars egenhändigt skrivna partitur – till symfonin finns bevarad. Enligt Finn är den noggrant, närmast pedantiskt, skriven med många detaljer angivna, utan att vara någon direkt skönskrift. Den är ”skriven med synnerligen stor noggrannhet och är i det närmaste felfri” skriver Finn i sin kommentar till utgåvan. Här fanns alltså en tydlig autograf att utgå ifrån vid arbetet med den källkritiska utgåvan. I övrigt finns tre tryckta partitur som hjälp. En sak förundrar honom emellertid: Alldeles i början av första satsen skall fagotterna spela ”con ritmo elastico”. Vad betyder det?

Finn din favorit!

Men hur låter symfonin då? Svar: Olika. Det blev tydligt när Anders Wikström spelade upp exempel ur alla de elva kommersiellt utgivna inspelningar av symfonin (se nedan). Det är ganska förunderligt att ett och samma verk och en och samma passage kan tolkas och låta på så många skilt olika sätt. Anders tog exempel från den kända inledningen av symfonin, från början och slutet av första satsen, en specifik passage ur scherzot, och inledningen och avslutningen av finalen. Mycket av diskussionen kom att handla om val av tempo i framförallt inledningen till första satsen. Absolut snabbast är Järvis första version från 1985 (11.12) och långsammast Westerbergs version från 1978 och Blomstedts version från 2013 (12.56 respektive 13.23). Märkligt nog drar Järvi ner tempot betydligt i sin andra version från 1993 (11.56)! Fanns det någon favorit? Här infinner sig något av en paradox. De flesta verkade tycka att Järvis första version går alldeles för snabbt men uppskatta det långsammare tempot hos Westerberg och Blomstedt. Men Stenhammar skriver: ”allegro energico”… Snabbt och energiskt! Så kanske det tempo vi tycker bäst om inte var det Stenhammar själv ville höra? Tor Manns version från 1941 ligger någonstans ”mittemellan” Järvis första inspelning och Westerberg/Blomstedt i tempo (12.19). Han kände Stenhammar och borde veta hur kompositören ville att verket skulle spelas. Så kanske favoriten trots allt inte ligger så långt från Stenhammars intention. Anders påpekade också att vår upplevelse av ett verk beror på så många andra saker är tempo – såsom frasering, balansen mellan instrumentgrupper och instrument, akustik, inspelningsteknik. Blomstedts inspelning var för övrigt två röster från att vinna Gramophones ”Recording of the Year” 2019. Segraren var en inspelning av Rued Langgaard andra och sjätte symfoni.

1. 1941 Tor Mann / Kungliga Filharmonikerna (inom Radiotjänst)
2. 1949 Sixten Eckerberg / Göteborgs Symfoniker
3. 1959 Tor Mann / Stockholms Filharmoniker
4. 1978 Stig Westerberg / Stockholms Filharmoniker
5. 1985 Neeme Järvi / Göteborgs Symfoniker
6. 1993 Neeme Järvi / Göteborgs Symfoniker
7. 1996 Paavo Järvi / Stockholm Filharmoniker
8. 1996 Petter Sundqvist / Royal Scottish National Orchestra
9. 2009 Brian Thomson / Malmö Academy of Music Symfoniker
10. 2013 Herbert Blomstedt // Göteborgs Symfoniker
11. 2017 Christian Lindberg // Antwerp Symphony Orchestra

(Annan inspelning på CD: 2015 Hannu Lintu / BBC Scottish Symphony Orchestra)

En liten uppföljning till medlemsmötet om Stenhammars andra symfoni.

Under mötet diskuteras Blomstedts inspelning av symfonin med Göteborgssymfonikerna på BIS. Jag vill minnas att Ander Wikström nämnde att inspelningen var från 2016. Men det finns en senare inspelning av Blomstedts tolkning av symfonin. Denna gång med NHK Symphony Orchestra i Tokyo. Inspelningen är från 2018. Kanske har något blivit annorlunda? Kanske har tolkningen fördjupats?